Nog för att Glamour är en saga men nu börjar det bli lite för mycket “over the top” för min smak.Jag tänker närmast på Owens “brillianta” ide´ om att Jackie skall bli mamma till hans framtida barn.All heder åt Owen som inte tänker på ålder när det kommer till romantik men det borde han ha tänkt på innan han gifte sig med en kvinna som närmar sig 60+.Jackie är en utmärkt förebild för kvinnor som vill tag kontrollen över sin egna liv.Hon är självständig,hon är rolig och hon är smart och hon är en företagskvinna av rang,men hon sade det nog bäst själv:”Jag har lämnat den tiden bakom mig”. Bra så!
Äntligen en intressant story för Susan Flannery att sätta tänderna i.Det är en fröjd att se henne porträttera en kvinna som kämpar mot sin sjukdom.Susan Flannery återger den känslan som stroke patienter kan ha på ett ypperligt sätt.Allt kändes naturligt, som om vi bjudits in för att tjuvlyssna på samtalet mellan Stephanie och Pam.Och dagens stora plus var att Pam var rejält nedtonad.Jag efterlyser fler sådana scener.Glamour är bäst när karaktärernas personlighet och känslor står i fokus[eller character driver story som det heter på såpa språk] istället för galna björnar som lapar honung eller två 40 plus kvinnor som slåss om vem som skall bli nästa Mrs.Ridge Forrester,på hans eget intiativ, vilket gör det hela mer bissart.Allt var naturligt och fint.
-Monica Blom.





























